Lidköpings kommun

Historia i korthet

År 1446 erhöll Lidköping sina första kända stadsprivilegier. De utfärdades av landets kung, Kristoffer av Bayern, av folket kallad Barkekonung. Beslutet att ge den redan existerande handelsplatsen stadsrättigheter innebar intet annat än att konungen enligt tidens sed visade, att han tagit staden under sitt personliga beskydd. Någon förändring i Lidköpings utveckling medförde sålunda inte detta kungliga brev till stadens borgare. Ungefär vid denna tid hade emellertid sjöfarten på Vänern börjat utvecklas och hade blivit ett nytt och betydelsefullt element i stadens ekonomiska liv. Lidköping hade genom den begynnande träexporten från skogarna runt Vänern börjat förvandlas från inlandsstad till sjöstad.

Staden under vasatiden


År 1533 drabbades Lidköping av en förödande brand, som inte bara lade större delen av staden i aska utan kom att hota hela dess fortvaro. Gustav Vasa, som ofta hårdhänt ingrep i städernas angelägenheter, påbjöd nämligen 1560 att ingen, som ville idka köpenskap, skulle tillåtas stanna i staden, utan alla skulle flytta till "Huffudnaes", den plats där senare Vänersborg anlades. Flyttningen uteblev emellertid, staden återuppbyggdes och livet fortsatte i handelsplatsen vid Lidans mynning.

Grevetiden och den nya staden


År 1615 blev Jacob De la Gardie efter sina stora framgångar i ryska kriget greve till Läckö och fick samtidigt rätt att inom grevskapet anlägga en stad. Han använde dock aldrig denna rättighet, särskilt som han 1651 av drottning Kristina tilldelades staden Lidköping "till grevskapets förökande". Genom fjärdepartsräfsen 1655 återgick staden till kronan. Härvid fick emellertid även sonen Magnus Gabriel , som nu var herre till Läckö, tillstånd att inom sitt område anlägga en stad.

Greve Magnus ville anlägga denna stad på Lidans västra strand mitt för det gamla Lidköping, men ägarna av marken - Månesköldarna på Ågården - hindrade honom till en början att genomföra sin avsikt. Först år 1670 kom markbyte till stånd, och härmed inträder ett nytt skede i Liköpings historia. Sedan den nya staden fått privilegier och utstakats, började man år 1672 bebygga den strängt geometriska grundplan greven själv uppgjort.

De la Gardie uppmuntrade på varjehanda vis alla som ville bygga i staden - skänkte penningar, trä och sten, upplät platser till kålgårdar och utdelade andelar i skogen. Ett lusthus från Traneberg på Kållandsö fraktades på båtar till Lidans mynning, varefter det uppställdes som rådhus mitt på det väldiga torget i "grev Magni stad". Lidköping kom nu att bestå av två små städer på var sin sida av älven.

Redan genom reduktionen ändrades emellertid detta förhållande, ty år 1683 lades Lidköping åter som en enhet under kronan. De bägge städerna hade dock ända fram till 1705 var sin borgmästare. Under sin levnad höll greve Magnus en faderlig hand över det gamla Lidköping och sin egen stad. Han inrättade skola och barnhus, restaurerade kyrkan och understödde på många sätt handel, hantverk och andra näringar.

Redan på 1680-talet funnos i staden - eller städerna - en mängd hantverkare, skomakare, skräddare och snickare, kanngjutare och pistolsmeder, skinnredare och karduansmakare, alla berömda för sin yrkesskicklighet och god skråanda. Magnus Gabriel De la Gardie, på sin tid landets främste mecenat och kulturfrämjare, kom sålunda att bli det direkta upphovet till våra dagars Lidköping. Genom hans ingripande fick staden en kraftig stöt framåt, och ännu i vår tid minna namn på gator, torg och hus om Lidköpings store man och hans verk.

Sidan uppdaterad 2010-06-17 av Maria Joelsson
Lidköpings kommun
531 88 Lidköping vid Vänern
Besöksadress: Skaragatan 8
Telefon 0510-77 00 00
Fax 0510-77 03 40
kommun@lidkoping.se