- Startsida
-
Trafik och infrastruktur
-
Trafik och gator
- Blomlådor för bättre trafiksäkerhet
Blomlådor för bättre trafiksäkerhet
Snart kan det komma att "dyka upp" blomlådor på din gata. Detta är inte för att göra gatan trevligare, även om det kan vara en bonuseffekt, utan för att minska den oro som föräldrar känner för sina barns säkerhet. Alla vill vi att det ska vara trafiksäkert där vi bor. Men många av oss tänker inte på att precis samma faror som jag upplever på min gata finns på alla andra gator. För att få en bättre trafiksäkerhet måste vi börja prata om trafik grannar och arbetskamrater emellan. Om du tycker att bilarna kör för fort med tanke på barnen på er gata, att detta medför ökad risk för liv och hälsa och att blomlådor kan vara ett bra sätt att dämpa hastigheten behöver du inte fortsätta läsa om du inte känner att du behöver bättre argument. Tycker du däremot att blomlådorna är något onödigt som någon har hittat på, eller att det i alla fall inte är någon som kör för fort på er gata, vill vi ge dig lite fakta om varför vi tillåter blomlådor på gatan.
Som bilist i ett villaområde måste du tänka på att ett barn kan rusa ut på gatan när du minst anar det. Ska du ha en rimlig chans att hinna stanna när något oväntat händer måste hastigheten vara låg. Med låg hastighet menar vi under 30 km/h. Kör du 50 km/h hinner bilen rulla drygt 10 meter innan du hunnit sätta foten på bromspedalen. Innan du sedan fått stopp på bilen kan det vara för sent. Handen på hjärtat - hur ofta håller du 30 km/h om du inte ser några barn på gatan? Du är inte ensam om du svarar sällan. Låg hastighet är alltså helt avgörande för om du som bilförare ska kunna undvika en olycka men även för att minska de skador som uppkommer om olyckan är framme. Undersökningar visar att ca 15 av 100 fotgängare som blir påkörda av en bil riskerar att dödas ögonblickligen om bilens hastighet är 30 km/h. Håller bilen 50 km/h ökar risken till 60 av 100.
I trafiklagstiftningen läggs det ett stort ansvar på bilförarna att anpassa hastigheten till omständigheterna. Försöket med blomlådor på bostadsgator bygger på en tolkning i Trafikförordningen (TRF). I TRF:s 3 kap. 14§ står det om hastighet: "Ett fordons hastighet skall anpassas till vad trafiksäkerheten kräver. Hänsyn skall tas till väg-, terräng- väderleks- och siktförhållandena, fordonets skick och belastning samt trafikförhållandena i övrigt. Hastigheten får aldrig vara högre än att föraren behåller kontrollen över fordonet och kan stanna det på den del av den framförvarande vägen eller terrängen som han eller hon kan överblicka och framför varje hinder som går att förutse." Vad är "varje hinder som går att förutse" i ett villaområde? Inga klara definitioner finns i TRF. Det blir till sist domstolarna som får göra en tolkning.
Föräldrar känner en stark oro för att deras barn ska råka ut för en trafikolycka. Och det är fullt befogat. De flesta barnolycksfall med dödlig utgång i Sverige är trafikolyckor. Frihet att röra sig i närmiljön har mycket stor betydelse för barns utveckling. Samtidigt är trafikmiljön i många villaområden skapad av vuxna, för vuxnas behov av att förflytta sig. Här har vi alltså konflikter mellan vuxnas behov av transporter och barns behov av en säker och trygg närmiljö. Följden blir att föräldrar ständigt slits mellan viljan att skydda sina barn genom att begränsa deras rörelsefrihet, och viljan att ge barnen frihet för att utvecklas.
Det finns bilister som tycker att föräldrarna ska ta sitt ansvar och lära barnen att gatan inte är en lekplats i stället för att sätta ut hinder på gatan. Dessa bilister glömmer att barnens lek inte bara är rolig och utgör en källa till glädje - den är nödvändig. Barn är lekande varelser och måste få leka. Leken är deras sätt att utvecklas, öva upp färdigheter och skaffa sig kunskap om omvärlden. Om barn inte får möjlighet att utforska och röra sig fritt i sin närmiljö tillsammans med andra barn och vuxna hindras de i sitt lärande och i sin utveckling.
Tidigare ansågs det att det gick att lära barn att klara av trafiken genom utbildning och träning. Numera vet vi att detta har mycket begränsade möjligheter att lyckas. Barn kan inte prestera över sin mognadsnivå. De saknar långt upp i åldrarna förutsättningar att vid alla tillfällen visa ett trafiksäkert beteende och det går inte heller att träna dem till detta i den komplexa trafikmiljö vi lever i. Barn har inte samma synfält, hörsel och uppmärksamhet som en vuxen. De kan inte bete sig som vuxna i trafiken helt enkelt för att de inte är vuxna. Vi kan heller inte förvänta oss att ett barn uppträder konsekvent. Ena dagen kan barnet se sig för och vänta medan bilen kör förbi för att nästa dag springa över gatan jagandes en fjäril.
Vuxna har den kunskap och erfarenhet som barnen saknar. Det måste ligga på oss vuxna att lära oss vilka misstag barn begår i trafiken. En sådan kunskap kan hjälpa oss som bilförare att förebygga olyckor. Vi måste kräva ett större ansvar av bilföraren. Bara att köra i ett villaområde borde varna bilisten, där borde lekande barn vara ett "hinder som går att förutse". Med denna tanke borde också hastigheten bli låg - även utan blomlådor och vägmärken. I verkligheten är det alltför få bilister som förväntar sig att ett barn helt plötsligt ska rusa ut framför bilen. Vi måste som bilister visa hänsyn. Vi blir på något sätt anonyma när vi sätter oss bakom ratten. Då plötsligt kan vi tränga oss före och skapa våra egna regler. Står vi i kö i en affär är det ingen av oss som tänker tanken på att tränga sig före men ser vi att någon är på väg mot ett övergångsställe trampar vi ofta på gasen för att hinna före. Varför blir vi sådana bakom ratten?
Ett långsiktigt mål med trafiksäkerhetsarbetet i bostadsområden är att skapa en fysisk miljö som innebär låga hastigheter överallt där fotgängare och bilister måste samsas om vägen. Att ge boende möjlighet att sätta ut blomlådor under sommaren, den del av året då barnen vistas mest ute, är ett effektivt sätt att ge signaler till bilisterna om att sänka hastigheten där boende känner en oro för sina barn. Blomlådorna är ett sätt att få en högre trafiksäkerhet som utgår från barnens behov.
Den farliga farten
Som bilist i ett villaområde måste du tänka på att ett barn kan rusa ut på gatan när du minst anar det. Ska du ha en rimlig chans att hinna stanna när något oväntat händer måste hastigheten vara låg. Med låg hastighet menar vi under 30 km/h. Kör du 50 km/h hinner bilen rulla drygt 10 meter innan du hunnit sätta foten på bromspedalen. Innan du sedan fått stopp på bilen kan det vara för sent. Handen på hjärtat - hur ofta håller du 30 km/h om du inte ser några barn på gatan? Du är inte ensam om du svarar sällan. Låg hastighet är alltså helt avgörande för om du som bilförare ska kunna undvika en olycka men även för att minska de skador som uppkommer om olyckan är framme. Undersökningar visar att ca 15 av 100 fotgängare som blir påkörda av en bil riskerar att dödas ögonblickligen om bilens hastighet är 30 km/h. Håller bilen 50 km/h ökar risken till 60 av 100.
Så säger lagen
I trafiklagstiftningen läggs det ett stort ansvar på bilförarna att anpassa hastigheten till omständigheterna. Försöket med blomlådor på bostadsgator bygger på en tolkning i Trafikförordningen (TRF). I TRF:s 3 kap. 14§ står det om hastighet: "Ett fordons hastighet skall anpassas till vad trafiksäkerheten kräver. Hänsyn skall tas till väg-, terräng- väderleks- och siktförhållandena, fordonets skick och belastning samt trafikförhållandena i övrigt. Hastigheten får aldrig vara högre än att föraren behåller kontrollen över fordonet och kan stanna det på den del av den framförvarande vägen eller terrängen som han eller hon kan överblicka och framför varje hinder som går att förutse." Vad är "varje hinder som går att förutse" i ett villaområde? Inga klara definitioner finns i TRF. Det blir till sist domstolarna som får göra en tolkning.
Den ständiga oron
Föräldrar känner en stark oro för att deras barn ska råka ut för en trafikolycka. Och det är fullt befogat. De flesta barnolycksfall med dödlig utgång i Sverige är trafikolyckor. Frihet att röra sig i närmiljön har mycket stor betydelse för barns utveckling. Samtidigt är trafikmiljön i många villaområden skapad av vuxna, för vuxnas behov av att förflytta sig. Här har vi alltså konflikter mellan vuxnas behov av transporter och barns behov av en säker och trygg närmiljö. Följden blir att föräldrar ständigt slits mellan viljan att skydda sina barn genom att begränsa deras rörelsefrihet, och viljan att ge barnen frihet för att utvecklas.
Barn är barn...
Det finns bilister som tycker att föräldrarna ska ta sitt ansvar och lära barnen att gatan inte är en lekplats i stället för att sätta ut hinder på gatan. Dessa bilister glömmer att barnens lek inte bara är rolig och utgör en källa till glädje - den är nödvändig. Barn är lekande varelser och måste få leka. Leken är deras sätt att utvecklas, öva upp färdigheter och skaffa sig kunskap om omvärlden. Om barn inte får möjlighet att utforska och röra sig fritt i sin närmiljö tillsammans med andra barn och vuxna hindras de i sitt lärande och i sin utveckling.
...med barns begränsningar
Tidigare ansågs det att det gick att lära barn att klara av trafiken genom utbildning och träning. Numera vet vi att detta har mycket begränsade möjligheter att lyckas. Barn kan inte prestera över sin mognadsnivå. De saknar långt upp i åldrarna förutsättningar att vid alla tillfällen visa ett trafiksäkert beteende och det går inte heller att träna dem till detta i den komplexa trafikmiljö vi lever i. Barn har inte samma synfält, hörsel och uppmärksamhet som en vuxen. De kan inte bete sig som vuxna i trafiken helt enkelt för att de inte är vuxna. Vi kan heller inte förvänta oss att ett barn uppträder konsekvent. Ena dagen kan barnet se sig för och vänta medan bilen kör förbi för att nästa dag springa över gatan jagandes en fjäril.
Vårt ansvar som vuxna
Vuxna har den kunskap och erfarenhet som barnen saknar. Det måste ligga på oss vuxna att lära oss vilka misstag barn begår i trafiken. En sådan kunskap kan hjälpa oss som bilförare att förebygga olyckor. Vi måste kräva ett större ansvar av bilföraren. Bara att köra i ett villaområde borde varna bilisten, där borde lekande barn vara ett "hinder som går att förutse". Med denna tanke borde också hastigheten bli låg - även utan blomlådor och vägmärken. I verkligheten är det alltför få bilister som förväntar sig att ett barn helt plötsligt ska rusa ut framför bilen. Vi måste som bilister visa hänsyn. Vi blir på något sätt anonyma när vi sätter oss bakom ratten. Då plötsligt kan vi tränga oss före och skapa våra egna regler. Står vi i kö i en affär är det ingen av oss som tänker tanken på att tränga sig före men ser vi att någon är på väg mot ett övergångsställe trampar vi ofta på gasen för att hinna före. Varför blir vi sådana bakom ratten?
Det blommar för barnen
Ett långsiktigt mål med trafiksäkerhetsarbetet i bostadsområden är att skapa en fysisk miljö som innebär låga hastigheter överallt där fotgängare och bilister måste samsas om vägen. Att ge boende möjlighet att sätta ut blomlådor under sommaren, den del av året då barnen vistas mest ute, är ett effektivt sätt att ge signaler till bilisterna om att sänka hastigheten där boende känner en oro för sina barn. Blomlådorna är ett sätt att få en högre trafiksäkerhet som utgår från barnens behov.
Sidan uppdaterad 2010-06-15 av Bodil Olofsson
Kontaktinformation
Kundtjänst Samhällsbyggnad
Telefon: 0510-77 17 90
Fax: 0510-77 00 92
Öppettider
Måndag till fredag 08:00-16:00
Besöksadress
Stadshuset, Skaragatan 8
531 88 Lidköping
Lidköpings kommun
531 88 Lidköping vid Vänern
Besöksadress: Skaragatan 8
531 88 Lidköping vid Vänern
Besöksadress: Skaragatan 8
